Om boken: år / Jag hänger med huvudet sorgset när jag inser att jag verkligen är ensam. Jag känner att jag kommer att avrättas - precis som han sa. Sedan går jag framåt igen. Jag hoppar över ett stengärde och korsar ett fält som är översållat med drottning Annes spets. Mina armar får gåshud när jag passerar väderkvarnarna jag såg i mina drömmar. Fältet luktar inte som värmen som fanns i mina syner - det har någon slags söt lukt. Jag tittar från backen på de vitkalkade husen och vet redan vad som finns där. En mörk, dyster kyrka med en skalande träfasad och kupoler som sträcker sig mot himlen. Som om de visar mig vägen samlas olycksbådande svarta moln över hustaken.